Granada- som en saga...

Efter en laaang buss fard kom vi antligen fram till Colonial staden granada i Nicaragua..en overklig plats som nastan liknar en filmkuliss. Sa fort jag anlande i staden kandes det som att jag fardats bakat i tiden och tog tid innan vant mig vid att se hastdroskor i stallet for bilar och alla fargglada colonial byggnader som far staden att kanns som en sagovarld. Jag spenderade tre dagar i denna fantastiska stad och hittade givetvis mina egna sma smultronstallen. Min vardag i granada var valdigt "chilled out", jag bara strosade runt med Valerie och Luke hela dagarna. Pa morgonen gick jag till El parque central for att avnjuta en god fukost, sedan nagra besok pa olika museum eller kyrkor innan det var dags for lunch pa the garden cafe som serverar varldens godaste avokado mackor..mmmm. Granada har tyvarr ocksa en mycket tragisk verklighet, alla hemlosa gatubarn, och det skar i hjartat nar barnen kommer fram och ser helt utsvultna ut..man vet inte var man ska borja hjalpa till. Mitt intryck av Granada forandrades darfor under min vistelse..da jag i slutet fick se den tuffa verkligheten som faktiskt rader dar. Granada ar en komplex stad, vacker pa ytan men skrapar man bort fasaden ser man den grymma verkligheten, men definitivt vard ett besok.

My first bordercrossing by bus !!!

San Jose till Granada med Tica bus? Me claro che si!!
Med en tidig start 05.00 akte jag 5 tim non stop fran san jose fram till den Nicaraguanska gransen, so far so good...
Men sen borjade kaoset, sa fort jag steg av bussen forsade manniskor fram for att vaxla mina colones till cordobas..jag blev givetvis lurad pa 20% ...ahhhh!!!! sen forst fick jag vanta i en evighet for att fa en stampel i passet som visade att jag lamnat Costa rica samtidigt som alla mojliga typer av forsaljare forsoker overtyga dig om att du bara maste prova deras empanadas, kakor, saft osv. Efter detta far man slapa sina vaskor till nagot som ska forestalla ett tull kontor , dar de undersoker dina vaskor och kollar sa att dar inte finns nagra droger eller dylikt. Jag klarade mig fint och slapp genomga nagon omfattande utfragning, skont! Tva stamplar i passet och tusen " No gracias, no qiero empanadas de pollo! " senare satt jag i bussen igen redo att aka vidare mot Granada, Nicaragua. Det later kanske som att det gick smartfritt, men da ska man ha i atanke att denna procedur tog 2 tim, och i 32 gradig varme dessutom, jag var helt slut!