Ensam sjukling i San Jose..that's me!

Jag visste val att det skulle drabba mig forr eller senare, men att bli magsjuk kommer anda alltid som en chock. Det borjade med en forkylning for bade mig och alex...men sen forvarrades laget for mig och montezumas hamd var ett faktum, FY TUSAN alltsa kunde inte ens behalla vattnet jag drack, det tog en minut sen fick man springa till toan direkt! Mitt i alltihopa var det dags for det andra att aka hem till sverige, sa jag skulle bli ensam kvar pa hostelet. Men att bli lamnad ensam i san jose medan man har magsjuka ar ingen hojdare, sa jag ringde till det underbara paret von Boisman som bjod in mig i deras hem annu en gang. Vilken tur att sa snalla manniskor finns, jag hade aldrig klarat en minut langre pa hostel 1110 i san joses slum kvarter. Avenida 10 dar hostelet ligger ar san joses motsvarighet pa bronx om du fragar mig, skumma typer overallt och galler och hanglas pa varenda dorr och fonster...inte ens i panama city kande jag mig sa otrygg som har. Till alla er dar hemma kan jag saga att hemlangtan har gjort sig pamind flera ganger nu nar jag ar sjuk (maginfluensan har gatt over i halsfluss) och jag kan erkanna att jag fallt en och annan tar. Men nu borjar jag kanna mig lite battre och ser framemot att aka vidare till Nicaragua sa fort jag blivit frisk, forhoppningsvis tar jag morgonbussen pa onsdag!



En halsning till Paddan, hoppas du njuter i mexico!



Puss pa er allihopa!

And then came the Swedes...

Den 6 april anlande mina studiekamrater fran malmo, da det var dags att dra igang faltstudierna kring ekologi och rattvis handel i Costa rica. Vi hade ett spackat schema under tva veckors tid, mycket jobb men fy tusan vad roligt vi hade! Eftersom en bild sager mer an tusen ord tankte jag sammanfatta resan med bilderna som foljer...

Surfing i Montezuma och Santa Teresa!

Efter stressiga dagar i San Jose var det dags att ha lite roligt igen...så jag bestamde mig för att åka till hippie byn Montezuma på Peninsula de Nicoya i nordvästra Costarica.
Montezuma är en isolerad liten by langs kusten med vackra stränder och en hel del hippies och smyckes försäljare som tyvärr blivit alltmer exploaterad under de senaste åren, vilket bla. drivit upp priserna rejält. Fast att byn är väldigt vacker kände jag mig aldrig riktigt hemma i Montezuma, kanske för att jag inte hittade det rätta umgänget..förutom Diego såklart som lärde mig allt jag kan om Costaricanska ädelstenar. Så efter en natt i montezuma drog jag vidare till Santa teresa i hopp om att finna en plats där jag kunde slappna av och bara vara...

Santa teresa visade sig vara en fullträff, jag har nog aldrig haft så kul någonsin i mitt liv!

Under mina 8 dagar i den lilla strandbyn med grusvägar bodde jag på ett Zen-inspirerat hostel där jag lärde känna de mest underbara människor, och bäst av allt jag lärde mig att surfa!
I Santa Teresa är Surfing som en religion och hela dygnsrytmen följer tidvattnets rörelse, det är helt galet. Dagen börjar kl 06.00 då man med brädan under armen beger sig ner till stranden (30 m avstånd) för att surfa fram till kl.09.00, sen är det frukost och chill i hängmattorna fram till kl 16.00 då nästa surf pass är ett måste. På kvällarna, nätterna, grillar man på stranden eller äter på någon mysig restaurang , så kom hit om ni behöver en semester utan stress.
Det är dock inte smärtfritt att lära sig surfa, jag skadade mig rejält ett par gånger men da gäller det bara att paddla ut direkt igen annars är risken stor att man inte vågar sig ut igen. Jag hade dock världens bästa lärare, Seann från Vancouver, en kompis från Panama som dök upp som på beställning i Santa teresa när jag som mest behövde honom, världen är minsann liten. De första dagarna var det hård träning, armhävningar etc för att bygga upp lite mer styrka i kroppen och teknik övningar för att lyckas ta sig upp på brädan så snabbt som möjligt. Sen är det bara att paddla ut och hoppas på de bästa vågorna.....(men se pa bilden hur bra det gick!)

I Santa Teresa bodde jag i dorm med ett galet gäng från världens alla hörn, och inte att förglömma alla djuren , leguaner, ekorrar, apor, geckos papegojor m.m som alltid var närvarande. Min sista kväll i byn firade vi med en underbar middag bestående av grillad tonfisk och mojitos tillsammans med Marc, Nathan, Valerie, Luke, Dino och George! Kvällen avslutades med att jag och Marc fick den geniala ideen att nattbada, det var dock ingen som nappade pa vart forslag, their loss. Sa jag och Marc vandrade sjalva ner till en öde strand och tog ett midnattsdopp i månskenet, för att sedan ligga i sanden och filosofera under stjärnorna, helt oförglömligt ...

Adios Panama, hello Costa Rica !

Kl 14.30 mandag eftermiddag var det dags att lamna Bocas del Toro och flyga vidare till Costa Rica. Flygturen mellan Isla Colon och San Jose lar jag inte glomma i forsta taget, eftersom planet endast rymde 10 pers och avgick fran en rugbyplan 300 m fran huvudgatan. Pa planet larde jag kanna Chris fran San fransico som tidigare jobbat for Fox news men som numera titulerar sig international business analyst och jobbar med KAFTA avtalet i San Jose. Mycket intressant jobb, vill ha, vill ha...

Men, men, efter en turbulent landning landade jag till sist i San Jose och tog en taxi mot staden Heredia. Jag stannade i Heredia i 4 dagar hemma hos David och Maria Elena von Boisman och deras adoperade gatuhund Tango! David ar agronom och Maria Elena ar livsmedelstekniker, de bodde tidigare i sverige men flyttade till Costa Rica for drygt ett ar sedan for att jobba med ekologiskt jordbruk och utveclingsfragor. De har redan startat upp ett mycket intressant projekt kring smaskaligt ekologiskt jordbruk som hjalper unga handikappade att komma ut i arbetslivet.

Eftersom mina kara studiecirkel kamrater anlander i san jose den 6 april gick dagarna hos paret Von boisman mestadels at till att fixa allt det praktiska infor vara faltstudier i rattvishandel och ekologiskt jordbruk i Costa Rica. Stressiga men ocksa roliga dagar, sarkilt eftersom alla vara besok ar spikade nu och logistiken ar fixad likasa. Vi hade egentligen redan ett fardigt program som Kooperation utan granser fixat till oss, men jag var lite tveksam over ett av de projekt vi skulle besoka och huruvuda det stamde overens med vara ambitioner for projektet. Detta resulterade i att jag i sista stund andrade om var resrutt och bokade in ytterligare ett projektbesok, jag vet jag AR besvarlig men ska det goras sa ska det goras ordentligt tycker jag!

For er som ar intresserade av att veta mer om var studiecirkel och vad det ar vi forsoker astadkomma med var resa till Costa Rica, besok garna var blogg pa http://www.solidar.se/

Bocas del Toro - Panamas Ibiza

Pa the lost and found lodge larde jag kanna Adam, fran USA, och tillsammans begav vi oss vidare mot Bocas del Toro via buss och till almirante och sedan bat darifran till Isla Colon dar vi checkade in pa the hostal Gran Kahuna. Bocas del toro ar panamas turistort numro uno och kan sammanfattas sahar: Sma karibiska oar dar amerikanska turister strosar runt i bikini, kakar hummer till lunch och festar till reaggea musik natten lang. Inte helt i min smak kanske, men det blev anda ett roligt och ovantat avslut pa min vistelse i panama, ett underbart land jag varmt rekomenderar alla att besoka nagon gang i livet.

The Lost and Found Lodge- och en sjuk stackars gringo...

Efter roadtripen skildes vi at och jag begav mig sjalv ivag osterut mot ogruppen Bocas del Toro, konstig kansla att helt plotsligt resa pa egenhand. Jag fick ett tips av en van jag traffade i panamacity om ett hotel mitt uppe i bergen langs vagen till Bocas sa jag bestemde mig for att stanna till dar nagra dagar och ladda batterierna. Jag tog lokal bussen dit tidigt pa morgonen men ungefar halvvags gick den sonder och alla passagerare blev utslangda langs vagkanten. Sa dar stod jag, en ensam gringo under den stekande solen utan en blekaste om nar nasta buss skulle komma och ingen av de andra tycketes ha svar pa detta heller. Sa efter en halvtimme fick jag nog och haffade en pickup, klattrade upp pa flaket och bad dem slappa av mig i Valle de la Mina. Resan var minnesvard minst sagt eftersom jag akte pa ett flak tillsammans med 5 panamaner i sakert 100 km i timmen! Jag blev avslappt dar jag skulle och borjade vandra upp i bergen mot the lost and found lodge som var mitt slut mal. OJ vilken hajk de var, herregud det var ju nastan som man dog pa kuppen, rena rama bergsklattringen och kom da ihag att jag hade en stor backpack pa ryggen! Men till sist kom jag fram och kunde andas ut, och vilket fantastiskt stalle jag hamnat pa ! Lodgen var som en stor tradkoja mitt uppe blandbergen med den mest magnifika utsikten over regnskogen, jag stormtrivdes direkt. Jag hade egentligen bara tankt stanna i tva dagar men sa fick jag feber och halsont sa jag stannade och kurerade mig i 5 dagar. Omradet har fantastiska vandringsleder, men jag kan medge att jag inte var sarkilt aktiv dessa dagar, utan jag umgicks mest med de andra gasterna och lekte en del med Rocky, den lilla honungsbjornen som bodde pa lodgen, jattegullig!
Lodgen bedriver ocksa ekologisk odling av citrus och kaffe, vilket gav mig mojlighet att forkovra mig en aning vad galler regler for ekologiskt jordbruk i centralamerika.