Jag visste val att det skulle drabba mig forr eller senare, men att bli magsjuk kommer anda alltid som en chock. Det borjade med en forkylning for bade mig och alex...men sen forvarrades laget for mig och montezumas hamd var ett faktum, FY TUSAN alltsa kunde inte ens behalla vattnet jag drack, det tog en minut sen fick man springa till toan direkt! Mitt i alltihopa var det dags for det andra att aka hem till sverige, sa jag skulle bli ensam kvar pa hostelet. Men att bli lamnad ensam i san jose medan man har magsjuka ar ingen hojdare, sa jag ringde till det underbara paret von Boisman som bjod in mig i deras hem annu en gang. Vilken tur att sa snalla manniskor finns, jag hade aldrig klarat en minut langre pa hostel 1110 i san joses slum kvarter. Avenida 10 dar hostelet ligger ar san joses motsvarighet pa bronx om du fragar mig, skumma typer overallt och galler och hanglas pa varenda dorr och fonster...inte ens i panama city kande jag mig sa otrygg som har. Till alla er dar hemma kan jag saga att hemlangtan har gjort sig pamind flera ganger nu nar jag ar sjuk (maginfluensan har gatt over i halsfluss) och jag kan erkanna att jag fallt en och annan tar. Men nu borjar jag kanna mig lite battre och ser framemot att aka vidare till Nicaragua sa fort jag blivit frisk, forhoppningsvis tar jag morgonbussen pa onsdag!
En halsning till Paddan, hoppas du njuter i mexico!
Puss pa er allihopa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar